“What we focus our attention on becomes our lived reality”

Jag läste precis det här briljanta blogginlägget som startade med rubriken ovan. Och det är ju verkligen ingen nyhet. Men det är något vi behöver tänka på allt mer tycker jag. Som en del av vilken värld vi faktiskt vill göra mer levande. Ska vi då fokusera på det som inte levandegör? I dagens uppmärksamhetsekonomi så är det sällan den värld vi vill se som vi uppmärksammar.

Det får mig att tänka. Hur stor potential har regenerativ kommunikation för att skapa den verklighet vi vill levandegöra?

Så, apropå vad vi uppmärksammar . Jag kommer därmed inte uppmärksamma uppmärksamhetsekonomins polariserade, fragmenterade, exploaterande bristretorik. Det är nog så uppmärksammat genom sin existens. Jag kommer inte heller prata om den självklara konsekvensen av detta som leder till inte bara polykriser utan även växande rädsla, cynism, polarisering, mentala ohälsa, känsla av meningslöshet och upplevelse av brist.

Låt oss istället uppmärksamma det livsgivande, vår potential och det som skapar livskraft. Låt oss uppmärksamma initiativ som fungerar. Låt oss uppmärksamma nya röster. Låt oss uppmärksamma möjligheter utan att förneka problem. Låt oss uppmärksamma att människor är möjliggörare och inte konsumenter eller offer. Låt oss berätta berättelser som är lätta att återberätta. För då skapar vi regenerativa ringar på vattnet. Låt oss våga pratar med vår sanna röst. I all sin transparens och unikhet. För där bor en nerv, en kropp, en själ, en kraft.

“We create ourselves by what we choose to notice. Once this work of self-authorship has begun, we inhabit the world we’ve created. We self-seal. We don’t notice anything except those things that confirm what we already think about who we already are.”
Margeret Wheatley

De berättelser som uppmärksammas idag får oss att tro att vi är ensamma i en galen värld. Att allt går åt fel håll och att det inte spelar någon roll vad vi gör. Men det finns massor av röster. Massor av initiativ. Massor av kraft. Låt oss uppmärksamma dessa. Stanna upp dig själv när du går i uppmärksamhetsekonomins fälla och skifta istället fokus till att uppmärksamma vad som skapar livskraft. Uppmärksamma dessa berättelser. Då når berättelserna fler och sammanhangen blir större. Och då kan vår kollektiva förställningsförmåga faktiskt skapa den livskraftiga värld som en massiv majoritet som vill se. För det vi inte kan föreställa oss kan vi inte skapa.

Regenerativ kommunikation är konsten att ge uppmärksamhet och näring till det levande.